Dina och Dixi

Fick en bild på min lilla Dina som jag väntar massor på att skall komma. Här har ni henne. (Det är den svart vita)

Jag skall berätta åt er orsaken varför det blev en till kanin och en svart vit. När vi var med Christina och hämtade hem Dino fanns där en vuxen svart vit hane. Jag frågade om jag skulle få ta hem honom men jag fick inte, kanske senare fick jag som svar!
I bilen berättade jag orsaken åt C. Och nu skall jag berätta den åt er.

Jag har en svaghet för svart vita för att min första egna kanin var svart vit och hon hette Dixi! Och Dixi var inte vilken kanin som helst!

På den tiden gick jag i högstadiet, och på den tiden fanns det en djur affär i Karis predvid pizzerian Darin. Jag var ofta in där och kollade på kaninerna och en dag skulle min kompis köpa en kanin därifrån. Jag var med såklart.
Dixi satt längst inne i en bur och hon var redan vuxen vid det laget.Hon var ingen skönhet eftersom hon hade en stor "påse" under huvudet, sån som många kaniner får. Lite sur var hon med. Så ingen ville ha henne, hon hade varit länge i butiken. Jag sa åt min kompis att köp henne för hon trivs inte här. Men nix, hon dög inte. Jag tog ut henne i min famn och hon var så glad att nån såg henne. Jag hade jätte svårt att lämna henne där i butiken. Han som ägde affären sa att jag får bur och kanin billigt om jag vill ha henne.
Nästa dag köpte jag henne utan att fråga mamma och pappa om lov.

Jag hade henne lös i mitt rum på dagen och till natten var det meningen att sätta in henne i buren. Det visa sig efter första natten att det gick inte. När jag stängde in henne blev hon helt galen, slängde sig mot dörren och bet i gallret. Hon visa tydligt att hon inte ville sitta i bur en dag till!! Så efter det här var hon alltid lös, hon gick nog in i buren på vessan och drack därifrån men det var det.

Efter en tid med mig var hon även lös ute på gården, mamma och pappa har en jätte stor gård och inga trafikerade vägar runt om så det var lugnt. Katterna jagade henne ibland, men hon var inte rädd för dom så när hon blev trött på att bli jagad vände hon sig om mot katten. Då blev kattena ofta så till sig att dom sprang bort. Nångång såg jag t.o.m att Dixi sprang efter katten :)
Hon kunde vara ute hela dagen jag var i skolan och när jag kom hem ropade jag på henne och hon kom!

Dixi var åxå med till stallet med mig, Jag höll till i ett stall som var i Svedja dit jag tog mig med mopo eller cykel. Stallet finns inte mera och inte hästarna heller tyvärr. Till en början hade jag Dixi i cykel korgen på styret men när jag fick mopo så åkte hon på paket hållaren i en kattbur :)
I stallet var hon åxå lös och hon sprang aldrig bort.!

På somrarna var hon även med till skären. Där fick hon inte vara ute utan uppsyn eftersom där finns massor av vild djur, både på marken och i luften. Där fick hon en stor ute bur som hon var i om ingen var på plats.

Man skulle tro att hon skulle stressat av att fara omkring så mycket men jag är helt säker på att hon njöt av att få vara med, att hon fick känna sig viktig och hade sällskap hela tiden. Hon var mer som en liten hund som kom när man ropa på henne och jag älskade den kaninen mer än jag kunde förstå att man kan göra. En vinter dag när hon var ute på kvällen backade pappa över henne med bilen. Jag trodde jag skulle dö med henne. Jag var lessen i månader efter och nu när jag minns henne hålls inte ögonen tårra.

Jag vet att jag aldrig kommer få en Dixi igen men en Dina är som ett minne av henne!

Dixi