morgon pigg

Idag hade jag min sista sovmorgon och här sitter jag frivilligt uppe klockan 7 på morgonen. Gomorgon på er!. Nåt säger mig att resan varit lyckat, måst vara utvilad och klar att börja stiga upp på morgnarna!!
Imorgon ångrar jag att jag sa så antar jag :)

Kan ju passa på att ta till vara tiden och skriva inlägget om Jojo nu!

Jojo har haft MÅNGA ryttare och många hem. Hon lär skall varit svår riden, stark, het, mindre trevlig med andra ord. Jojo har blivit spöad så mycket vid ridning att hon är livrädd för spöet i denna dag. Jag lärde känna Jojo före hon kom till stallet mitt p.g.a att hon åt Eggersmann mat. Hon var väldigt kinkig, hon lämna så gott som all mat. Hon kunde matvägra totalt och hon var klen.

Vad jag hört var hon lite "vild" när stallpersonalen ledde henne och hon var helt underst i rang om hon gick med andra hästar. I terrängen var hon inte trafiksäker och när man hoppade henne gick det undan.

Efter ca 3 veckor här var hon en helt ny häst. Bara efter några dagar hade självförtroende lyfts till taket, hon åt all mat! och med god aptit. På en par veckor hade hon gått upp i vikt så att sadelgjorden måste lösas ett hål :) På en månad var hon så rund och kraftig så folk som inte sett henne sen flytten kunde inte tro sina ögon.
Maria kunde byta bort alla gamla betten hon ridit med till ett helt vanligt nivel. Hon kan t.o.m hoppa med samma bett, på min plan som är mycket mindre än var den var där hon kom ifrån.
Terrängen är heller inget problem mera, och hon har överlag blivit en riktit lätt och trevlig häst att ha och göras med. Så jag kan med andra ord konstatera att jag tror Jojo har hittat hem!!

Bild på Jojo som klen och o musklad

Efter 1 månad här i stallet

Jojo idag

När jag nu börjar fundera så har jag ett annat exemplar här på hur hästen ändrar när den trivs. Det är så klart gamla Ellu!
Hoho det var å ett paket skilt för sig när hon kom.

Vi fick höra att hon är jätte svår, allt skulle gå på Ellus villkor för att hon skulle vara snäll. Jag blev varnad att hon går inte att klippa, hon bits när man sadlar, vägrar gå ut i terrängen el hon gick ingenstans om hon inte kände för det. Jag skulle heller inte bli förvånad om hon inte stiger upp och äter sin morgon mat och hon kunde åxå matvägra långa tider. Kolik var vardag, hon hostade hela tiden plus att inte tala om hennes dåliga ben som var tjocka som elefantens.

Tyvärr så stämde allt det här, hon försökte ordagrant sparka mig när jag skulle klippa henne första gången. Hon bets, hon drog ner dig från ryggen om du bad henne jobba och allt det där. Vi fick inte ens in henne i stallet första dagen hon skulle in. Vi var OBS!!  3 stycken personer som höll på en redig halv timma!

Det visade sig ganska fort att hon bara behövde en ledare el 2. Monica och jag i det här fallet. Vi pina ut henne i terrängen och bet ihop när hon bockade så att man kände hovarna i huvudet. Jag gav tillbaka med spöet när hon försökte sparka mig vid klippningen o.s.v.
Och vips så hade vi en urgullig och trevlig häst i stallet :)
Ellu har aldrig matvägrat el haft kolik här ( känningar har hon haft). Hon är säkert den glupskaste hästen i stallet och efter den första gången jag klippte henne står hon nu prick stilla och lös i stallet under hela klippningen.
Hon rör inte en fjäder när man sadlar henne och hon följer en som en hund. Dom 2 sista åren är det Monica som tagit över henne så bäst lyder hon henne men ALLA kan rida ut med Ellu i terrängen!

Benen är det enda som fortfarande inte är bra på henne, och eftersom hon är opererad för kolik så har vi det hela tiden bakom örat. Hostan är borta för länge sen med undantags fall på våren när det är allergi tider!
Men alla ovanor är borta och jag kan lätt säga att jag kommer sakna Ellu när hon inte mera är med oss.