Det finns inga ord som beskriver saknaden jag har, hur det harmar att det gick som det gick, hur jag ÖNSKAR att jag fick honom tillbaka, hur jag undrar hur långt vi skulle gått tisammans. Det går inte en dag jag inte tänker på honom i något skede. Jag skulle göra VAD SOM HELST för att få honom tillbaka!!!!!!!!! Idag skulle Splinter vara 19 år gammal, han skulle få gå här hemma i sitt stall och njuta av att vara halv pensionerad och avelshingst!
 |
| Splinter och jag när jag just hade fått honom |
 |
| han är/var den vackraste häst jag sett, bara muskler hela hästen och snäll som ett lamm |
 |
| Splinter xx och hans kompis Pegasus |
 |
| vår första hopptävling, 2 dagar senare dog han |
SAKNAR DIG OCH GLÖMMER DIG ALDRIG!!!!!!!!!!
Jag sitter här och gråter just nu, vet inte varför egentligen.. Antagligen för att din text lika bra skulle ha kunnat vara skriven av mig själv. Dina ord beskriver precis den känslan jag har efter Kalimero, precis som jag tänker på honom varje dag och saknar honom oändligt varenda en vaken stund.
SvaraRaderaSplinter var otroligt fin, detta är första gången jag ser fler bilder på honom än den du haft på hemsidan.
Sorgen avtar men saknaden försvinner aldrig, jag tror det är värst när man mister någon så plötsligt och så helt utan förvarning.
Det finns en dikt som jag tycker är så underbar:
"Do not stand at my grave and weep, I am not there; I do not sleep. I am a thousand winds that blow, I am the diamond glints on snow, I am the sun on ripened grain, I am the gentle autumn rain. When you awaken in the morning’s hush I am the swift uplifting rush Of quiet birds in circling flight. I am the soft star-shine at night. Do not stand at my grave and cry, I am not there; I did not die."
Kramar till dig på din tunga dag!
oj tack vad fint! / Heidi
SvaraRadera