Det tycks vara samma problem i Sverige som här när det kommer till vår härliga sport! Även fast jag inte kände av det då jag bodde i Sverige och jobbade i stall där.
Texten är från Tyras blogg och resten av inläggen kan ni läsa här
”Hej Tyra.
Jag gråter när jag läser dina inlägg om ridsporten för det är så himla sant och jag så ledsen över att gång på gång behöva inse det, att hästsporten tyvärr är sån. Jag har min egen uppfödning som är sju år gammal men nu har jag faktiskt tagit det tunga beslutet att sälja honom, bara för att jag helt enkelt inte orkar med ridsporten längre. Jag älskar min häst, över allt annat, men jag orkar inte åka iväg på träningar och träningstävlingar och ens vara delaktig i en ridklubb just för att det är som du säger – stämningen är usel.
Nu råkar jag bedriva eget inackorderingsstall med två tjejer och de säger själva att de är väldigt förvånade över hur bra allt är och hur bra det känns mellan oss och med mig som stallägare. Men om jag ska ha häst vill jag inte bara rida hemma, ut i skogen utan jag vill ha samma chans att utvecklas som alla andra. Men jag har tappat suget helt. Det är supertråkigt men jag har svårt att se att hästsporten någonsin kommer att förändras och då väljer jag hellre att inte vara delaktig.
Jag håller med dig fullständigt, vi är alla människor som brinner för en och samma sak – våra hästar. Varför ska vi då inte kunna komma överens och stötta varandra? Jag gjorde klart redan från början att i vårat stall snackar man inte skit om varann men man är mer än välkommen att komma med klagomål om det är något man vill ändra på. Vi har en öppen dialog och vi alla förutsätter att vi vill våra hästars bästa. Men så fort man åker en mil bort och ska träffa en massa hästfolk som rider i samma ridhus kan man få flertalet sura miner, blickar eller hårda ord. Varför?
Tänk om fler i hästvärlden faktiskt skulle tänka som dig, då skulle det nog genast bli en bättre stämning tror jag. Jag har aldrig känt mig delaktig i en ridgrupp, ridklubb eller i ett stall – alltid utanför. Men på zumban är vi alla glada vänner som knappt känner varann och har roligt. Det är bra konstigt kan jag tycka. Tack för att du orkar kämpa vidare varje dag och bedriver din blogg, jag är så tacksam över att den finns <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar