Sidor

torsdag 5 december 2013

Tur knuttar

Vi har en konstig tur med vädret alltid när Jepa kommer. Senaste gånger har det varit mjuk plan fast det annors varit minus grader dagarna före el efter. Idag var visserligen marken frusen, men den var endå så pass jämn att vi bra kunde trava där. Och solen lös från klar blå himmel. Jag kan säga att man kan göra MYCKET i bara skritt och trav. Och gud så roligt det var idag men åxå svårt! Jag var tre gånger mer slut idag än vad jag var senast. Och jag tror Maria är av samma åsikt. Förutom att Pampas var trög idag och inte skrittade fram alls så jobbade han fint. Jag börjar ha koll på att ha kandar och spö i handen samtidigt :)
Nu blir det en och halv vecka tills nästa gång vi skall rida men det gör inget, jag har massor att öva på under tiden.
Det bästa med att rida för tränare är att man får så mycket övningar och inspiration att rida mellan lektionerna. Det är som att få hemläxor :) Man övar på sånt vi ridit tidigare och försöker bättra på allt!

Det sämsta är att går det skit så har man ingen som pushar på en att fortsätta och berätta hur man skall göra för att det skall funka. Sen blir man sur och vill inte försöka igen före man får tips :)

3 kommentarer:

  1. Håller helt med dej Heidi! Det var en tung timme fast den vara jätte lärorik och intensiv. Jag tyckte om övningarna och där var två saker jag måste träna på lite.

    Måste även säga att vår plan (din plan e det ju nog och inte vår) är otrolig. Hästarna njuter att få ridas ute i det underbara vädret. Jag tycker synd om vissa hästar som redan MINST en månad bara ridits i manege. Som Jepa åxå sa så kan man alltid träna utomhus, man bara anpassar träningen efter underlaget.

    Jag tycker när vi haft Jepa så här ofta att man fått ut massvis mera än då man red för henne mera sällan. Det är kul att ha henne som "granne" till stallet. Gillade även igår hennes berättelser om Kira och Lilli, om hur de tränat och var och på vilka hästar och hur de jobbade sina hästars bakdelsvändningar effektivare osv.

    Jepa är nog till så stor hjälp, ingen kan ersätta henne!

    //Maria L-A

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas Jepa lever tills hon e 105 år :) för bättre o goare tränare o "tant" finns inte o Pia kommer att behöva henne länge i framtiden :)

    SvaraRadera