Häst på vägen? Då gör bilisten, för allas bästa, klokt i att reagera precis som vid åsynen av en älg – nämligen lättar på gasfoten.
Men så här fungerar det dess värre inte i dag, vet ryttarna Heidi Sjöblom och Maria Lindroos-Ahlroth av egen erfarenhet.
Att hastighetsbegränsningen på Gråströmsvägen förbi Stall Splinter i Svartå har sänkts från 80 till 60 km/h, verkar inte ha fått någon större effekt.
Många bilister tar inte nödvändig hänsyn då de möter en häst med ryttare, utan kör både för fort och för nära.
– Inte alla. Det finns också de som saktar in och väjer åt sidan. Dem tackar vi, säger Maria Lindroos-Ahlroth.
Hänsyn och respekt
Till de andra, som inte verkar bry sig, vädjar hon och stallsägaren Heidi Sjöblom om hänsyn och respekt. Innan det är oåterkalleligen för sent för någon.
På andra håll i världen har olyckorna med hästar och bilar inblandade ökat i antal, konstaterar de.
Från det slaget av tråkigheter har Stall Splinter hittills besparats, Sjöblom är angelägen om att man slipper dem också i fortsättningen.
– Vi hoppas att det inte skall behöva hända någonting innan folk förstår.
Tyngre, farligare
Heidi Sjöblom och Maria Lindroos-Ahlroth har svårt att se logiken i att bilister, som minsann saktar in då de får syn på en älg, inte vidtar samma försiktighetsmått då de möter eller skall köra om en häst med ryttare på vägen.
– Hästen kan vara klart tyngre och därmed farligare än en älg, konstaterar Sjöblom.
– Ingen häst är till hundra procent trafiksäker, man kan inte ta för givet att hästen tar det lugnt, säger hon, och Lindroos-Ahlroth fyller i:
– Hästen är ett flyktdjur, hästar och älgar reagerar på samma sätt.
– Och om hästen flyr, kanske ut på körbanan, kan vi som ryttare inte styra den.
Stadgat i lag
Det här är en eventualitet som lagstiftarna uppenbarligen har beaktat.
I gällande lag stadgas uttryckligen att föraren måste hålla särskilt låg hastighet och iaktta särskild försiktighet då ett fordon närmar sig en häst på vägen.
Heidi Sjöblom och Maria Lindroos-Ahlroth påpekar också att en häst kan vara ett mycket dyrbart djur. I ett sådant fall, om olyckan är framme, kan det bli en mycket dyr affär att låta bli att sakta in, framhåller de.
Ryttaren utsatt
Det duger heller inte att glömma att det vid en olycka kan gå mycket illa också för ryttare på hästryggen.
Sker mötet då ryttaren suttit av, är riskerna mindre: det är lättare att kontrollera en häst då man leder den än då man sitter i sadeln.
Dessutom tenderar bilförare oftare att sakta in i sådana situationer, har Sjöblom och Lindroos-Ahlroth fått erfara.
– Kanske för att det då är ryttaren som går närmare vägens mitt?
Reflexer ger synlighet
Just nu är dagarna korta. Senhöstmörkret faller tidigt och tätt, utan hänsyn till dem som kanske gärna tar en ridtur efter jobbet.
Det låter som ytterligare en farlig komponent i häst- och bil-problematiken, särskilt som ryttare sällan håller till på belysta asfaltstråk utan föredrar små grusvägar där lyktstolpar inte brukar stå tätt.
Men varken Heidi Sjöblom eller Maria Lindroos-Ahlroth uppfattar mörkret i sig som ett faromoment. Att säkerställa synligheten är enkelt.
– Som ryttare använder vi reflexvästar, förklarar Lindroos-Ahlroth, och tillägger att också hästarna får finna sig i att bära reflex.
Att hastighetsbegränsningen på Gråströmsvägen förbi Stall Splinter i Svartå har sänkts från 80 till 60 km/h, verkar inte ha fått någon större effekt.
Många bilister tar inte nödvändig hänsyn då de möter en häst med ryttare, utan kör både för fort och för nära.
– Inte alla. Det finns också de som saktar in och väjer åt sidan. Dem tackar vi, säger Maria Lindroos-Ahlroth.
Hänsyn och respekt
Till de andra, som inte verkar bry sig, vädjar hon och stallsägaren Heidi Sjöblom om hänsyn och respekt. Innan det är oåterkalleligen för sent för någon.
På andra håll i världen har olyckorna med hästar och bilar inblandade ökat i antal, konstaterar de.
Från det slaget av tråkigheter har Stall Splinter hittills besparats, Sjöblom är angelägen om att man slipper dem också i fortsättningen.
– Vi hoppas att det inte skall behöva hända någonting innan folk förstår.
Tyngre, farligare
Heidi Sjöblom och Maria Lindroos-Ahlroth har svårt att se logiken i att bilister, som minsann saktar in då de får syn på en älg, inte vidtar samma försiktighetsmått då de möter eller skall köra om en häst med ryttare på vägen.
– Hästen kan vara klart tyngre och därmed farligare än en älg, konstaterar Sjöblom.
– Ingen häst är till hundra procent trafiksäker, man kan inte ta för givet att hästen tar det lugnt, säger hon, och Lindroos-Ahlroth fyller i:
– Hästen är ett flyktdjur, hästar och älgar reagerar på samma sätt.
– Och om hästen flyr, kanske ut på körbanan, kan vi som ryttare inte styra den.
Stadgat i lag
Det här är en eventualitet som lagstiftarna uppenbarligen har beaktat.
I gällande lag stadgas uttryckligen att föraren måste hålla särskilt låg hastighet och iaktta särskild försiktighet då ett fordon närmar sig en häst på vägen.
Heidi Sjöblom och Maria Lindroos-Ahlroth påpekar också att en häst kan vara ett mycket dyrbart djur. I ett sådant fall, om olyckan är framme, kan det bli en mycket dyr affär att låta bli att sakta in, framhåller de.
Ryttaren utsatt
Det duger heller inte att glömma att det vid en olycka kan gå mycket illa också för ryttare på hästryggen.
Sker mötet då ryttaren suttit av, är riskerna mindre: det är lättare att kontrollera en häst då man leder den än då man sitter i sadeln.
Dessutom tenderar bilförare oftare att sakta in i sådana situationer, har Sjöblom och Lindroos-Ahlroth fått erfara.
– Kanske för att det då är ryttaren som går närmare vägens mitt?
Reflexer ger synlighet
Just nu är dagarna korta. Senhöstmörkret faller tidigt och tätt, utan hänsyn till dem som kanske gärna tar en ridtur efter jobbet.
Det låter som ytterligare en farlig komponent i häst- och bil-problematiken, särskilt som ryttare sällan håller till på belysta asfaltstråk utan föredrar små grusvägar där lyktstolpar inte brukar stå tätt.
Men varken Heidi Sjöblom eller Maria Lindroos-Ahlroth uppfattar mörkret i sig som ett faromoment. Att säkerställa synligheten är enkelt.
– Som ryttare använder vi reflexvästar, förklarar Lindroos-Ahlroth, och tillägger att också hästarna får finna sig i att bära reflex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar